&

“Den dagen då kärleken släpps fri kan vi tala om en positiv förändring av tillståndet i Kurdistan”

Sara Omar är född 1986 i Sulaymaniyah i Kurdistan, men lever sedan 2001 i Danmark. Hon som människorättsaktivist, litteraturkritiker och poet. Hennes debutroman Dödstvätterskan kom ut i Danmark 2017, där hon gestaltar traditionens och religionens grepp om människorna och hur kvinnorna brottats med bryta si g ur det. I svensk översättning presenterades den i Stockholm den 18 juni i år. Hon intervjuas här av Förortsfeministen. 

Kan du berätta lite om hur och när du beslutade dig för, eller som du säger, kände att du var tvungen att skriva den här romanen?

– Jag började skriva på den här romanen för två år sedan. Jag var tvungen att skriva den för att jag hade inget val. Det handlade om liv eller död för mig. Om man valde att leva så skulle livet få en mening i och med att jag då måste slåss mot förtryck, våld och extremism av alla de slag. Men först måste jag rädda mig själv. Jag måste leta rätt på mitt inre jag, finna det och släppa ut det i friheten. Det var det jag gjorde. Jag sökte inom mig själv.

Romanens huvudperson är en flicka vid namn Frmesk, vilket i översättning från kurdiskan betyder ”tårar”. De flesta flickors namn väcker associationer till blommor, skönhet, framgång, lycka, välsignelse eller är hämtade från gudinnor i olika mytologier. Såvitt jag kan förstå är Frmesk inte ett namn du har hittat på utan är ett verkligt, idag existerande, namn i Kurdistan. Hur kom du fram till valet av detta namn på din främsta romangestalt?

Frmesk är ett kurdiskt ord som betyder mycket riktigt ”tårar”. Och tårar är något universellt och kan därför representera vilken flicka eller kvinna som helst i världen, som utsätts för fysisk och mental misshandel, brutalt förtryck, orättvisor och tyranni. Utöver detta är hon också en symbol för den revolutionära rörelse som kämpar för kvinnors frigörelse. Kvinnor som Frmesk finns i alla världens hörn. De är starka, de överlever krigets illgärningar. Fremsk kritiserar tydligt och uppriktigt allt som måste kritiseras för att förmå världen att förstå hur viktigt upplysning och bildning är bland kvinnor för att de skall kunna växa och bli starka. Hon hittar sitt ljus – och det ljuset är hon själv. Hon tror på sin egen förmåga. Fremsk är en stark flicka. Hon vet vad hon vill och önskar sig, men vet också att hon omges av onda krafter. Hon tar en dag i sänder och tar vara på och vårdar sitt inre liv. Det är det som räddar hennes liv. Hon tillåter sig själv att vara stark och fatta egna beslut. Hon börjar inse att hennes liv ligger i hennes egna händer och inte i en mans. Hon är en symbol för kvinnosolidaritet, kvinnors styrka och frigörelse.

Mormodern Gawhar är dödstvätterska, som tvättar dem som anklagats och dödats därför att de dragit skam över familjen, kränkt dess heder. Gawhar är religiös och tror att de som blivit offer för hedersvåldet kommer till paradiset. Men å andra sidan måste  just dessa offer dö för att de haft en verklig eller påstådd kärleksrelation innan äktenskap ingåtts, vilket enligt tradition och religion anses Hon framstår som motsägelsefull per se. Hur förklarar man psykologiskt ett sådant förhållningssätt i Gawhers fall och på ett allmänt plan?

– Gawhar är en människa som tror på det goda i människorna, trots att hon är medveten om att de också är bärare av ondska. Hon tror att Allah, som hon tillber, inte har någon avsikt att straffa oskyldiga (de kvinnor som blivit dödade i hederns namn), vilket gör att hennes tankar skiljer sig från de muslimer som är ortodoxa och primitiva i  sin tolkning av religionen – från dem som är fullständigt bokstavstroende – inte minst när det gäller livet efter detta, där du, enligt de de ortodoxa blir bestraffad om du inte följt de regler som  föreskrivs. 

Hon är också under inflytande av Darwésh,  Frmesks morfar, som är en välsignelse i hennes liv. Hon anfäktas av de orättvisor hon ser omkring sig och är övertygad om att mycket i religionen är av människor påhittade osynliga fenomen som de använder för att tillvälla sig mer makt och stärka sin patriarkala ställning. Hon är övertygad om att allt ont skapas av människan. Hon är klart medveten om den saken. Allah däremot är en överseende gud som förlåter, särskilt om det handlar om orättvisor begångna mot andra människor, eftersom Allah är mån omatt anlägga ett människovänligt perspektiv. Hon tror att  metoden att straffa bara är något som finns i förövarnas värld. Den finns inte i Allahs värld. Man kan säga att  Gawhar är en stark kvinna som blir frustrerad av att vara både naiv och insiktsfull. Hon är en komplicerad personlighet, men det som gör henne älskansvärd är hennes kamp för rättvisa, hennes modiga beslut och det sätt hon valt att mot alla odds leva sitt liv i Zamwa-samhället, som är mycket konservativt.

Frmesks morfadern, Darwésh, är vis och kunnig och mycket respekterad pensionerad överste som till skillnad från sin hustru inte är muslim utan zoroaster. Han anklagar islam för de tragedier som i vår tid är en så känslig fråga. Säkerligen finns det ett antal muslimska feminister och ex-muslimer som exempelvis Nawal El Sadaawi, Mona al Tahawi, Irshad Manji, Seyan Ates, Ayaan Hirsi Ali, Taslima Nasrin – för att nämna några – som mer eller mindre desperat försöker uppmärksamma de problem som följer av islams ”fixering vid kvinnans oskuld”. Men vi kanske måste medge att både kultur och religion spelar specifik roll i förhållande till förtryck. Kan du förklara kulturens och religionens  inflytande i det sammanhanget?

Alla kulturer står på någon sorts fundament. En del i detta fundament är religionen oavsett om man vill godta eller erkänna. Man kan mycket tydligt se att kvinnan inte har samma rättigheter än mannen: att ett patriarkalt och paternalistiskt system gradvis och olyckligtvis vuxit fram och kommit att kontrollera allt större delar av världens samhällen. Och om vi ska gå till botten med problemen och vill avskaffa dem måste vi kasta av oss vår ängslan och riskera allt. Darwésh försöker bryta tystnaden och förmå mänskligheten att öppna sina ögon.

Innan vi går vidare måste jag fråga dig  om vilka författare inom världslitteraturs som du influerats av eller betytt mest för dig?

Det finns många författare som jag beundrar. Jag kan inte namnge någon som särskilt influerat mig, men jag kan nämna en rad författare som jag tycker har skrivit mycket bra saker om kvinnors frigörelse och kvinnors kamp för sina rättigheter t.ex. Virginia Woolf, Jane Austen, Simone de Beauvoir, Voltaire, Nawal al-Sadaawi, m.fl.

Om vi fortsätter till Kurdistan – låt mig först fråga dig om de två former av kränkande behandling,  som knyter an till Frmesk födelse – dödandet av flickebarn, som i officiella sammanhang brukar benämnas ”female infanticide” (mord på flickebarn) och ”female genital mutation” (FGM) dvs könsstympning. Båda dessa företeelser rapporteras främst från Asien, i första hand från Indien och Kina. FGM rapporteras också förekomma i stora delar av Afrika. De förekommer dock inte i samma utsträckning i rapporter från Kurdistan. Vet du något om i vilken utsträckning sådana kränkande handlingar utförs i Kurdistan idag. Hur och i vilken omfattning diskuteras dessa frågor i Kurdistan idag?

Senast jag såg en siffra hade en organisation vid namn Wadi 2010 gjort en vetenskaplig  undersökning och analyserat omfattningen av FGM i Kurdistan – Irak uppgick den till 72,7%.. Man förklarade, att den kunde vara högre än vad dessa preliminära undersökningsresultat visade. Du kan se hela vidden av problemet genom att gå till en länk på internet . I södra Kurdistan finns det många flickor som antingen dör eller blir traumatiserade och förstörda för all framtid, men allt sker i hemlighet. Det finns inget sätt att tala om det.

När det gäller hederskulturen och kvinnoförtrycket i Kurdistan läste jag nyligen ett viktigt djupt pessimistisk uttalande som du gjort på webben. Jag citerar:

Det har inte gjorts några framsteg från den dag jag föddes fram till idag; man lever samma liv. Samma förtryck och samma destruktiva beteende fortsätter bakom stängda dörrar både här i västvärlden som i resten av världen.

Jag avser inte att låta optimistisk, men den här frågan verkar vara lite mer komplicerad, låt mig förklara. 1998 gjorde Sveriges Television en intervju med polischefen i Dahouk i samband med att hedersmordet på den svensk/kurdiska flickan Pela Atroshi, som tagits från Stockholm till Dahouk för att mördas av hennes far och bröder. Polischefen som var en ansedd, bildad och respekterad man förklarade mycket tydligt. att ”detta är Kurdistan, inte Europa, sex före äktenskapet är ett brott”. I Kurdistan görs emellertid sedan 2002 i lagen ingen skillnad på mord i hederns namn och andra mord och i princip skall inga mildare straff utdömas för hedersmord. Även könsstympning är kriminaliserat. Detta borde väl betraktas som positiva förändringar. Finns det mot bakgrund av dessa förändringar inte skäl att inte vara fullt så pessimistisk som du var i ditt uttalande?

Det är en dröm som jag har – att jag ska kunna ändra mitt uttalande och kunna säga något som är mer positivt. Men problemet är större än vad många föreställer sig. När ett samhälle värderar och definierar en kvinna utifrån hennes oskuld och detta enda – oskulden – är det som bestämmer hennes ”renhet”, då har vi ett problem! Det är ett problem som kräver uppmärksamhet och förståelse i mitt hemland.

Det finns mycket som är kriminaliserat, men det är bara kriminaliserat på papperet.

När det kommer till kritan kommer polischeferna att döda sina egna döttrar om de ”hoppar över skaklarna”. 

De uttalanden du nämner kommer från mycket inflytelserika krafter i landet. Det är en polischef som uttalar sig men tala om för mig vilka förändringar man kan förvänta sig och varför man beskyller mig för att vara pessimistisk när det jag säger är sanningen.

Jag vill se mödrar, fäder, hela den nu framväxande generationen utvecklas så att man accepterar varandra sådana som man verkligen är. Jag vill se dem följa den revolutionära våg som min bok har inlett. Det är bara på det sättet vi kan vänta oss en förändring. Allt annat är bara tomt prat. Kärleken har hållits undangömd. Det har betraktats som en kränkning av familjen om man som kvinna blir förälskad. Den dagen då kärleken släpps ut i frihet, den dagen kan vi tala om en positiv förändring av tillståndet i Kurdistan.

Om vi går vidare till Danmark och i det här sammanhanget jämför med Sverige, där  VHEK nyligen presenterade en undersökning som visade att 80% av flickorna i skolåldern i invandrartäta förorter upplever kulturellt eller religiöst motiverade begränsningar av sina liv. Hur ser situationen ut i Danmark?

Jag kan inte någon siffra när det gäller problemets omfattning i Danmark av det skälet, att det inte finns några sådana uppgifter samlade och registrerade. Men justitiedepartementet har förklarat och jag citerar: ”Problemet med hedersrelaterade konflikter att de är höljda i dunkel, eftersom de aldrig röner myndigheters eller andra aktörers uppmärksamhet. Det finns en del rapporter som har pekat på ett antal kända fall genom åren”.

Ökad tillströmning till kriscentra

Uppskattningar av antalet unga människor som utsätts för negativ social kontroll och hedersrelaterade konflikter och som drabbar ungdomar inom olika etniska grupper har ökat från 101 fall 2005 till 1 207 under 2015. Antalet unga som söker sig till ett säkert boende, RED-Safehouses – där de kan få en fristad har ökat från 64 fall 2006 till 242 under 2015. Vidare har de kriscentra som finns fått erfara att gruppen våldsdrabbade och utsatta kvinnor – inklusive de kvinnor som drabbats av hedersrelaterat våld – ur olika etniska grupper ökat och fyller dessa centra. Den årliga statistiken visade att kvinnor som sökte sig till kvinnojourer 2014 till 45 procent utgjordes av kvinnor med utländsk härkomst fast de endast utgjorde 12 procent av det totala antalet vuxna kvinnor i Danmark.

Detta är en ständigt närvarande utmaning samtidigt som det är ett tecken på att alltfler yngre människor i växande grad  blir medvetna om sina rättigheter och möjligheter när det gäller att få hjälp och stöd. Det finns andra data som visar på problemets omfattning. Jag citerar:

Rigspolitiet har sedan 2006 registrerat anmälningar om hedersrelaterade konflikter och brott från landets polisdistrikt för att kunna ha en ständig överblick av detta område … Beräkningarna visar att antalet fall uppgick till 109 (2006) och till 167 (2009). Under 2015 uppgick antalet anmälningar till 140.

Regeringen i Danmark

En kurdisk-svensk ung kvinna, Fadime Sahindal, spelar en central roll i den svenska ständigt pågående hedersvåldsdebatten. År 2001 frågade Fadime frågade mig otåligt hur lång tid Sverige behövde för att bli av med hederskulturen. Frågan träffar hjärtpunkten så nu frågar jag  dig: Hur skulle du idag i Danmark svara på Fadimes fråga?

I Danmark har jag kritiserat alla politiska partier och båda blocken för deras sätt att hantera immigrationspolitiken.

Den ena sidan lider av ”beröringsångest” som gör dem blinda för de frågor det i verkligheten handlar om. Den andra sidan vill inte ha någon lösning utan nöjer sig med att demonisera andra människor som inte har samma etniska bakgrund som de själva.

Och så länge samhället rör sig mellan dessa båda extremer kommer vi inte att få till stånd någon förändring utan bara inhumana lagar och tomt prat. Mitt svar på Fadimes fråga är att förändringen kommer att inträffa när vi kan stå emot all denna inhumanitet och vi kan bara gör det genom att lära oss att organisera oss så effektivt som möjligt mot alla dem som uppträder som ulvar i fårakläder.

Att vara författare och människorättsaktivist är utan tvekan en bra kombination. Men funderar du inte på att engagera dig även politiskt för att kunna påverka t.ex. lagstiftningen, i Danmark eller också globalt?

Som politiker är man begränsad när det gäller sättet att uttrycka sig. Man måste förhålla sig till en bestämd ideologi inordna sig under det paraply som det parti det är frågan har antagit. Jag är en fri själ som inte kan hålla tyst och tiga still om jag ser orättvisor. Jag tillhör inget politiskt parti, utan är en av många fattiga och förtryckta i världen. Jag befinner mig på ett bra ställe just nu och jag har ett omfattande nätverk utan för den skull tillhöra någon speciell grupp. Jag kommer  alltid att vara där jag behövs. Jag har en akademisk politisk bakgrund, men att ge mig in i politiken är inget jag övervägt. Om det blir nödvändigt i framtiden kommer jag kanske att överväga det.

Intervjun för Förortsfeministen:

Nicklas Kelemen


Översättning från engelska 

Hans Arvidsson


Photo by Tamara Bellis on Unsplash

CategoriesUncategorised

Leave a Reply

Your e-mail address will not be published. Required fields are marked *